Benutzer:Mef.ellingen/Baustelle Mora Vänerns järnvägsaktiebolag (MVJ)

aus Wikipedia, der freien Enzyklopädie
Zur Navigation springen Zur Suche springen

Mora Vänern Eisenbahngesellschaft (MVJ) suchte und erhielt 22. April 1887 die Konzession für eine Eisenbahn zwischen Eastern Railway Värmland Endpunkt Persberg und Mora und eine Stichleitung von Brintbodarne auf dem Campingplatz zu bauen.

1888 traf MVJ Vereinbarung mit ÖWJ auf Leasing und über ihren Weg zu gehen. Der Kurs wurde vom 1. November 1889 geleast und übernommen 1 januari 1897. MVJ musste 4,5 Millionen Dollar für ÖWJ zahlen.

Eine Reihe von Akteuren suchte eine Konzession für eine Eisenbahn von Karte zu Web Limedsforsen Konzession auf 2. September 1898 gewährt wurde. Das Franchise wurde 30. November 1899 um MVJ übertragen.

Mora - Vänern Eisenbahngesellschaften Streckenabschnitte wurden für den öffentlichen Verkehr geöffnet: - Persberg - Oforsen 1. November 1889 - Oforsen - Vansbrosimningen 1. November 1890 - Vansbrosimningen - Mora 1. November 1891 - Brintbodarne - map Web: 15. September 1892 - Malung - Limedsforsen 28. November 1903 Um einen Teil des Inlandsbahn sein beschloss die 1916 parlamentarische Kauf Mora - Vänern Eisenbahngesellschaften.

Die Kosten für die Bahn war 11 275 000. Um bestimmte Sanierungsarbeiten auf der Strecke durchzuführen wurde 630 000 SEK zugeordnet. Bahn Einarbeitung mit der Staatsbahn erfolgte am 1. januari 1917.

Die Linie Kristinehamn - Mora ist 220 km lang, die seitliche Linie Brintbodarne - Malung - Limedsforsen war 59 km lang, das war kürzer Anschlussgleise in Höhe von 8 km

Die Zahl der Stationen war an der staatlichen Übernahme 30, einschließlich Verbindung Stationen Kristinehamn (SJ) und Herr Hult (BJ) wurden auch 17 Stück halten und Laderäumen. Die folgenden wichtigen Brücken waren über: - Black River mit einer Spannweite von 20 m - West - Dal Fluss mit einer Spannweite von 60 m - Die Gewohnheit Vansbrosimningen, zwei Spannweiten von 40 m - Die Gewohnheit Brintbodarne, zwei Spannweiten von 35 m

Auf der staatlichen Übernahme der Eisenbahn hatte Schienen auf allen Strecken mit einem Gewicht von 24,8 kg pro m

Aggregate Tiefe würde 45 cm betragen.

Hausbau waren auf der Linie Kristinehamn - Persberg war größtenteils alt und überholt, während die Linie Persberg - Mora war besser geeignet. Weichen und Kreuzungen waren meist alte Auslaufmodell. Diejenigen, die in der Hauptleitung waren auch sehr abgenutzt.

Neben der Verbesserung der Notfall getan werden müsse, um den Titel in einem akzeptablen Zustand zu erhalten, gab es eine Notwendigkeit, um schwere Investitionen zu tätigen, um Web-Standards und Verkehr zu verbessern, so dass es mit dem für den Continental-Linie geplant entsprach.

Für diese Arbeiten gab es einen Plan mit zwei Optionen:

Eine in Bezug auf den Wegabschnitt Kristinehamn - Mora in Verkehr Begriffe entspricht dem Wegabschnitt Sveg - Brunflobadet.

Es gab noch andere, kleinere Option, vorausgesetzt, unter anderem, dass der Pfad des Aufstiegs und kurvförhållanden nicht korrigiert, bis irgendwann in der Zukunft. Die Kosten beider Optionen wurde auf knapp über 6 und 3,5 Millionen geschätzt. Welche Option gewählt hätte, und die Zeit der Arbeiten Start-up konnte später festgestellt werden, wenn erhöhtes Verkehrsaufkommen Maßnahmen zur Erhöhung der Verkehrs-Kapazität erforderlich

Sogar ein paar Jahre nach der Übernahme SJ, stellte sich heraus, dass sie volle Kapazität erreicht. Sie verlangten Geld dafür. Nationale Tage 1918 - 1920 zugeordnet die erforderliche Geld, insgesamt 2.020.000 Kronen

Die Konzentration auf die Linie Kristinehamn - Mora begann die Arbeit. - Die Anzahl der Schwellen wurde erhöht und schwerere Schienen, 34,5 und 39,7 kg Gewicht pro Meter, wurde zum Track hinzugefügt. - Aufbauten ausgetauscht oder verstärkt. Unter anderem die Brücken über den West - Dal River, der Gewohnheit und die Black River. - Güterbahnhöfe wurden, so dass die Besichtigungstermine sind mindestens 600 Meter lang waren erweitert. - Einige Stationen wurde von einem dritten Gleise erhöht. Darüber hinaus erweitert der Ladung und Stallungen.


Storforsplan neu Bahnhof gebaut. Foto von SJ der 75-jährigen Geschichte von 1906 bis 1931.

Am Storforsplan und Nykroppa erweitert Rangierbahnhöfen, mit völlig neuen Bahnhofsgebäude und mit diesen zusammengebaut Fracht Hallen gebaut. Es gab auch die Sanierung und Modernisierung des alten Gebäudes stock      Kristinehamn nyuppfördes Roundhouse mit vier Standorten als Ersatz für die alten Ställe MVJ, die in Zusammenhang mit dem Bau einer Unterführung unter den Gleisen abgerissen werden musste. Einige Kurven schärfer waren, so dass der Radius der Krümmung nicht weniger als 400 Meter.

Durch die Arbeit durchgeführt wird, war es nun möglich, "über Bananen vermitteln Staatsbahnen modernen Güterlokomotiven mit ihrer Höchstgeschwindigkeit, 60 km pro Stunde, anstelle des bisher verwendeten eingleisig lokomotivtyp aus den 1860er Jahren. Hat damit Kraftstoffeinsparungen gewonnen, erhöhte Laufgeschwindigkeit und die Fähigkeit größere Gesamtgewichte fahren. Mit solchen verbesserten tågekonomi haben auch bessere Ergebnisse erzielt relativen Kosten, als es sonst möglich gewesen wäre. "

Mora Vänerns järnvägsaktiebolag (MVJ) sökte och fick 22 april 1887 koncession för att bygga en järnväg mellan Östra Värmlands Järnvägs slutpunkt, Persberg och Mora samt en bibana från Brintbodarne till Malung.

1888 träffade MVJ avtal med ÖWJ om arrende och övertagande av deras bana. Banan arrenderades från 1 november 1889 och övertogs 1 januari 1897. MVJ fick betala 4 500 000 kronor för ÖWJ.

Ett antal intressenter sökte koncession för en järnväg från Malung till Limedsforsen Koncession beviljades 2 september 1898. Koncessionen överläts 30 november 1899 till MVJ.

Mora - Vänerns järnvägsaktiebolags olika bandelar öppnades för allmän trafik: - Persberg - Oforsen den 1 november 1889 - Oforsen - Vansbro den 1 november 1890 - Vansbro - Mora den 1 november 1891 - Brintbodarne - Malung den 15 september 1892 - Malung - Limedsforsen den 28 november 1903 För att ingå som en del i Inlandsbanan beslöt 1916 års riksdag att köpa Mora - Vänerns järnvägsaktiebolag.

Kostnaderna för järnvägen uppgick till 11 275 000 kronor. För att kunna utföra vissa förbättringsarbeten på banan anslogs 630 000 kr. Järnvägens införlivande med statens järnvägar skedde 1 januari 1917.

Linjen Kristinehamn - Mora är 220 km lång, sidolinjen Brintbodarne - Malung - Limedsforsen var 59 km lång, till detta kom kortare sidospår på sammanlagt 8 km.

Antalet stationer var vid statens övertagande 30, inklusive föreningsstationerna Kristinehamn (SJ) och Herrhult (BJ) dessutom fanns 17 stycken håll- och lastplatser. Följande större broar fanns över: - Svartälven med ett spann på 20 m - Väster - Dalälven med ett spann på 60 m - Vanån vid Vansbro, två spann på 40 m - Vanån vid Brintbodarne, två spann på 35 m.

Vid statens övertagande av järnvägen hade rälsen på samtliga linjer en vikt av 24,8 kg per m.

Ballastens djup skulle vara 45 cm.

Husbyggnaderna på linjen Kristinehamn - Persberg var till större delen gamla och omoderna, medan de på linjen Persberg - Mora var mer ändamålsenliga. Spårväxlar och korsningar var till största delen av gammal föråldrad modell. De som låg i huvudlinjen var även mycket slitna.

Förutom de förbättringsarbeten som akut behövde göras för att få banan i acceptabelt skick fanns det ett behov av att göra tyngre investeringar för att höja banans standard och trafikkapacitet så att den motsvarade den som var planerad för Inlandsbanan.

För dessa arbeten fanns det en plan med två alternativ:

Det ena avsåg att göra bandelen Kristinehamn - Mora i trafikeringshänseende likvärdig med bandelen Sveg - Brunflo.

Det andra, mindre omfattande alternativet, förutsatte bland annat att banans stignings- och kurvförhållanden inte åtgärdades förrän någon gång i framtiden. Kostnaderna för de båda alternativen beräknades uppgå till något över 6 respektive 3,5 miljoner kr. Vilket alternativ som skulle väljas och tiden för arbetenas igångsättande kunde bestämmas längre fram, när ökad trafik krävde åtgärder för höjning av trafikkapaciteten

Redan några år efter SJ:s övertagande visade det sig att man hade nått kapacitetstaket. Man begärde pengar för detta. Riksdagarna 1918- 1920 anslog de önskade pengarna, totalt 2 020 000 kronor Med fokus på linjen Kristinehamn - Mora började arbetena. - Antalet slipers ökades och kraftigare räls, 34,5 och 39,7 kg vikt per meter, lades in i banan. - Broöverbyggnader utbyttes eller förstärktes. Bland annat på broarna över Väster - Dalälven, Vanån och Svartälven. - Bangårdarna förlängdes så att mötesspåren blev minst 600 meter långa. - Vissa stationer utökades med ett tredje tågspår. Man utvidgade även last- och uppställningsspår.


Storfors nybyggda järnvägsstation. Foto ur SJ:s 75-års historik 1906-1931.

Vid Storfors och Nykroppa utökades bangårdarna, varvid även helt nya stationshus och med dessa sammanbyggda godsmagasin uppfördes. Dessutom genomfördes upprustning och modernisering av det gamla byggnadsbeståndet

I Kristinehamn nyuppfördes lokstall med fyra platser som ersättning för MVJ:s gamla stall som måste rivas i samband med bygget av en vägport under bangården. Vissa skarpare kurvor lades om så att kurvradien ej understeg 400 meter.

Genom de utförda arbetena blev det nu möjligt att "över banan framföra statens järnvägars moderna godstågslokomotiv med dessas största hastighet, 60 km i timmen, i stället för den förut använda enskilda banans lokomotivtyp från 1860-talet. Härigenom har vunnits bränslebesparing, ökad tåghastighet samt möjlighet att framföra större tågvikter. Med dylik förbättrad tågekonomi hava även åstadkommits bättre relativa kostnadsresultat än som eljest varit möjligt."