Benutzer:Mef.ellingen/Baustelle Oxelösund Hafen

aus Wikipedia, der freien Enzyklopädie
Zur Navigation springen Zur Suche springen

Wie in der Geschichte der Oxelosund - Flen - Västmanland Eisenbahn gesprochen, war das Hauptmotiv für den Bau der Eisenbahn müssen, um eine gute Verbindung zwischen den Bergslagen und das Meer zu erhalten. Dann wird die ganze Entwicklung des Unternehmens letztlich abhängig von der Ent-und Beladen Fähigkeiten Oxelosund war, war es offensichtlich, obwohl alle Anstrengungen unternommen würden legte sich auf den Hafen erweitert, um maximale Kapazität. Als die Eisenbahn fertiggestellt wurde, war auch das Anliegen des Unternehmens nächste Sorge. Das erste Mal den Hafen der Nutzung des Gebietes, die werden das vielleicht gestillt Hauptaufgabe, in den Dokumenten erwähnt wird, ist im Jahre 1878, als die Eisenbahngesellschaft englischen Interessen in den Vorstand bekannt gegeben, dass sie den Versuch machen, um Erz von Globe Transport arbeitet bei der Firma Rail Oxelosund für die Übertragung nach England bestimmt und dass für diesen Zweck wäre die Entsendung eines Schiffes aus England mit Kohle gedacht werden. An anderer Stelle im Ausland begann bald die Augen offen für die hervorragende Verkehrslage, da dieser Hafen wegen seiner Lage und der natürlichen Bedingungen im Allgemeinen für den Import und Export angeboten, und wie bereits erwähnt, zeigte unter anderem. a. Der Vorschlag des Vorstands von Köln - Mind The Track auf der Annahme bestimmter Maßnahmen, um einen Export von schwedischem Eisenerz, um die Rheinlande und Westfalen, und der Import von westfälische Kohle über Oxelösund zu erreichen. Die Bedingungen in den schnell Tempo entwickelt, und bald war in der Zeit aus England, Deutschland, Russland und Norwegen importiert, während die Exporte vor allem hatte seine Möglichkeiten, England, Frankreich, Holland und Deutschland. Lustre arbeitet hat bei Oxelösund Land für den Bau von Büros erhalten, Gehäuse für den Inspektor und Holzlager-Manager und Grängesberg Bergbauunternehmen hatten die Möglichkeit, jährlich durchführen 100 000 Tonnen Erz garantiert. Ganz natürlich, diese große Erweiterung Anfrage Erweiterungen der Hafen mit den Landungsbrücken, uppmuddringar und signifikante neue Tracks Ausstellungen. In Verbindung mit Bahnhofsgebäude hatte nur eine einfache träkaj gebaut, wo bestehende Liegeplatz Nr. 3 hat seinen Platz. Dies erwies sich jedoch als unbefriedigend früh genug, warum Kais 1 und 2 erweitert, wenn das Holz Sendung von Kloten zu nutzen begann. Wenn das Wasser an den Stegen nicht mehr als 2,58 m, wurde es bald notwendig, neue Kais im tiefen Wasser zu bauen. So umgebaut Pier Nr. 3 mit dem Stein zu einer Tiefe von Wasser, unterschiedliche 2,58 bis 5,94 m. Die folgende Abbildung zeigt eine Schiene montierte Kran zum Be-und Entladen von Eisenerz. Foto: Schwedische Railway Association Festschrift von 1876 bis 1926. In 1889 war es 85 m langen Kai Nr. 7 mit einer Wassertiefe von 5,94 m und 1894 Liegeplatz Nr. 8 zu einer Länge von 101 m und 7,42 m Wassertiefe errichtet. Im Jahr 1901 waren 243 m langen Kojen 4, 5 und 6 mit einem 7,42 m Wassertiefe beendet. Während diese Kais pågingo, auch der Einschub der Berg für die Herstellung von Lagerstätten für Erze ausgegraben wurden Eisenbahnschienen gebaut und die notwendigen Dampfhahn zum Be-und Entladen von Gütern von und nach das Schiff gebaut wurde. Während die Erfassung und uppmonterades am Liegeplatz Nr. 4 zu den drei US-kollossningsmaskinerna, die sich noch in vollem Umfang nutzen, aber jetzt wie jede andere Ladekräne in Oxelösund elektrifiziert. Im selben Jahr errichtete auf dem Kai Nr. 6 einen festen Kran mit 20 Tonnen Tragkraft. Es dauerte jedoch nicht lange, bis auch diese Einrichtungen nicht ausreichend für den Verkehr erwies, hatte den Hafen zu fällen und eine neue, 124 m langen Kai, mit 7,42 m Wassertiefe, Nr. 9, begann und im Jahre 1906 abgeschlossen. Im Jahr 1907 führte die so genannte "high groove", 772 m lang und für das Entladen von Erz aus dem Boden-dump Wagen. Auf dem Kai Nr. 9 wurde 520 m. Die neue Gleise verlegt. Eine große Lagerhallen aus Stahlbeton auf drei Etagen gebaut, und das gleiche wurde eine 320 m lange Abstellgleis gelegt. Mit diesen bedeutenden Linie Installationen wurde Hafengebiet Speicherkapazität von ca. 500 000 Tonnen erhöht.

Im Jahr 1914 kam Oxelösunds Eisenhütte Unternehmen, das hier seine beträchtlichen Herstellung von Roheisen und Koks Nebenprodukte gelegt. Railway Company gegründet nödiga Anschluss Tracks zwischen Oxelösund Station und Eisenhütten Gebiet und verpflichtete sich, für alle zukünftigen Sendungen dieser Verbindung Spuren arrangieren, AS WELL AS Eisbrecher für Eisenhütten-Anschluss bieten.

Das Bild zeigt Nahaufnahme von einem Greifer Eimer für Erz geladen. Foto: Schwedische Railway Association Festschrift von 1876 bis 1926. Die schnell wachsende Erz-Verkehr wurde die Notwendigkeit einer verstärkten Lagerstätten mehr und mehr Kraft, und es wurde beschlossen, eine neue, größere Anlegestelle Gebäude mit großen Lagerhallen, in erster Linie für die eigenen Erze Grängesberg Unternehmens durchzuführen. So tillkommo im Jahr 1916 die 175 m langen Kai Nr. 10 mit 8,0 m Wassertiefe, die c. 22.000 qm. große Storage-Ebene und 1734 m. Die neue Tracks. Aber die Pflanzen, erwies sich auch jetzt nicht in der Lage, vollständig erfüllen den Anstieg des Verkehrsaufkommens Anforderungen. Häufige Arbeitskämpfe sprach auch eine deutliche Sprache über die Bedeutung der, dass, so weit sie konnte, zu entkommen ihr die Abhängigkeit der lebendigen Arbeit. Unter dem Einfluss davon wurden im Jahr 1920 die Entscheidung über die Errichtung eines wahren Riesen Gerät am Liegeplatz Nr. 10 für das Entladen von Erz aus der Beförderung von Lager zu Schiff aufgenommen. Dieses Gerät besteht aus zwei Hauptteilen: der in einer Höhe von 12,40 m über der Wasseroberfläche Wagen set user mit ihrem Zugang und gute Abstellgleise und die damit verbundenen Transportwagen und eine sich entlang der gesamten Repository variable Containerbrücken mit Laufkatze. Die beladenen Wagen Erz Leergut hier ihren Inhalt direkt in den elektrisch angetriebenen Wagen, die ihrerseits löst das Erz an der Spitze. Mit diesem Kran und Laufkatze, die über die gesamte 175-m überspannt. lang und 125 m breite Lagerhalle, neu arrangiert das Erz zu Lagerbeständen oder direkt in das Boot oder vom Lager zum Schiff. Durch diese Geräte sind alle, die elektrisch betrieben wird, kann aus dem Warenkorb zu lagern oder Schiff utlossas einer Menge von etwa 500 400 Tonnen Erz pro Stunde. Mit einer Belegschaft von sieben Gerichte kann man also jetzt ein 3000-Tonnen-Schiff zu erhalten eine volle Ladung von ca. 8 Stunden. Dieses lebendige Arbeitskraft wird durch die beschriebene Be-und Entladen des Gerätes von etwa 400 (manchmal 600) auf ca. 150 Mann reduziert. Die Anlage, die eine der größten ihrer Art in der Welt ist, wurde von der Brown Hebe Machinery Company geliefert, wurde im Herbst 1922 eingeweiht.


Das obere Bild zeigt einen vagnvändare für Erz Entladen. Die Kapazität betrug etwa 500 Tonnen tmmen. Foto: Schwedische Railway Association Festschrift von 1876 bis 1926. Das untere Bild zeigt den Containerbrücken. Die Kapazität betrug etwa 500 Tonnen pro Stunde. Foto: Schwedische Railway Association Festschrift von 1876 bis 1926.


Um notwendigen Treiber für den Anschluss der mechanischen Systeme waren ein c. 60 km gebaut. lange Hochspannungsleitung vom Umspannwerk Sköldinge. Die Gesamtlänge der Oxelosund durchgeführt kajbyggnaderna ist 1150 Meter, den Hafen und kajspåren c. 11 800 m, Spuren auf dem Hof ​​c. 4800 m. Die Baukosten belaufen sich auf den Quais an 1 600 000., Zur Ausrüstung und andere Gegenstände zu 200 Titel 000., für den Hochbau für den Hafenverkehr auf 110 000., für Be-und Entladen Einrichtungen mit Ausnahme der großen Kran-Anlage auf 460 000., für fyrbelysningar und sonstige zu 15 000. und für die mechanische Entladeeinrichtungen am Liegeplatz Nr. 10-3500000 kr., insgesamt 5,885 Millionen SEK. In dem Maße, dass die Exporte und Hafenverkehr zunahm, wurde es notwendig, die Wohnverhältnisse zu vereinbaren. Zu diesem Zweck ließ das Unternehmen in 1897 einen Bebauungsplan, dessen Straße Installationen bis dato erforderlichen Kosten in Höhe von etwa 365 000 SEK zu etablieren. Für die Anordnung der Wasserversorgung Frage ist, wo kein Wasser war auf dem Feld bekommen, ein 13 km. lange Pipeline vom Brennen gebaut werden - Ekeby. Im Jahr 1905 setzte die Hauptlinie des Wetters Tja, und nun 20 km. in der Länge. Während das Wasser-System haben auch die Kanalisation in allen Straßen, Charakter, eine Installation Kosten von insgesamt SEK 600 000 getötet. Von den einst sehr kleine Lotsenstation in Oxelösund hat so eine lebendige, geordnete kommunale Gesellschaft mit ca. 3000 pop gewachsen., Alle durch die Hafenanlage und im gleichen vermittelten Transport.


Såsom i historiken över Oxelösund - Flen - Västmanlands järnväg omtalats, var huvudmotivet för byggandet av denna järnväg behovet att erhålla en god förbindelse mellan Bergslagen och havet. Då hela företagets utveckling ytterst var beroende på lossnings- och lastningsmöjligheterna i Oxelösund, var det självklart, att de största ansträngningar skulle nedläggas på hamnens utbyggande till största möjliga kapacitet. När järnvägen var färdigbyggd, blev också denna angelägenhet bolagets nästa omsorg. Första gången hamnens användning på det område, som skulle bliva densammas huvuduppgift, omtalas i handlingarna är år 1878, då järnvägsbolagets engelska intressenter till styrelsen anmälde, att de ämnade göra ett försök att frakta malm från Klotenverken på bolagets järnväg till Oxelösund för vidare befordran till England samt att de för sådant ändamål vore betänkta på att sända ett fartyg från England med kol. Även på andra håll i utlandet började man snart få blicken öppen för de utmärkta trafikförhållanden, som denna hamn på grund av sitt läge och sina naturliga förutsättningar i övrigt erbjöd för import och export, och såsom förut nämnts framkom bl. a. förslag från direktionen för Köln - Mindenbanan om vidtagande av vissa åtgärder i syfte att åstadkomma en export av svenska järnmalmer till Rhenländerna och Westfalen samt import av westfaliska kol över Oxelösund. Förhållandena utvecklade sig i hastigt tempo, och inom kort var importen i gång från England, Tyskland, Ryssland och Norge, medan exporten huvudsakligen hade sina vägar på England, Frankrike, Holland och Tyskland. Klotenverken erhöllo vid Oxelösund mark till byggande av kontor, bostad för inspektor och brädgårdsföreståndare, och Grängesbergs gruvaktiebolag garanterades möjlighet att årligen frakta 100 000 ton malm. Helt naturligt måste denna stora expansion kräva utvidgningar av hamn och kajer, uppmuddringar samt betydande nya spårutläggningar. I samband med järnvägsbyggnaden hade endast en enklare träkaj anlagts, där nuvarande kaj nr 3 har sin plats. Denna visade sig emellertid snart nog otillfredsställande, varför kajerna nr 1 och 2 utbyggdes, när trävaruskeppningen från Klotens bruk tog sin början. Då vattendjupet vid dessa kajer icke utgjorde mera än 2,58 m., blev det snart nog nödvändigt att bygga nya kajer vid djupare vatten. Sålunda ombyggdes kajen nr 3 med sten till ett vattendjup, varierande från 2,58 till 5,94 m. Nedanstående bild visar en rälsgående kran för lastning och lossning av järnnmalm. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926. År 1889 byggdes den 85 m. långa kajen nr 7 med ett vattendjup av 5,94 m. och år 1894 kaj nr 8 till en längd av 101 m. och med 7,42 m. vattendjup. År 1901 blevo de 243 m. långa kajerna nr 4, 5 och 6 färdiga med 7,42 m. vattendjup. Medan dessa kajanläggningar pågingo, utsprängdes även det innanför liggande berget för beredande av upplagsplatser för malmen, järnvägsspår anlades och erforderliga ångkranar för lastning och lossning av gods till och från fartyg uppfördes. Samtidigt anskaffades och uppmonterades på kaj nr 4 de tre amerikanska kollossningsmaskinerna, vilka fortfarande äro i full användning men numera elektrifierade liksom alla övriga lastkranar i Oxelösund. Samma år uppsattes å kaj nr 6 en fast kran med 20 tons lyftkraft. Det dröjde dock icke länge, förrän även dessa anläggningar visade sig otillräckliga för den trafik, hamnen hade att avverka, och en ny, 124 m. lång kaj, med 7,42 m. vattendjup, nr 9, påbörjades och fullbordades år 1906. År 1907 utfördes det s. k. "höga spåret", 772 m. långt och avsett för lossning av malm från bottentippande vagnar. Å kaj nr 9 utlades 520 m. nya spår. Ett större varumagasin av armerad betong uppfördes i tre våningar, och till detsamma anlades ett 320 m. långt uppställningsspår. Genom dessa betydande spåranläggningar ökades hamnområdets upplagskapacitet med omkr. 500 000 ton.

År 1914 tillkom Oxelösunds järnverksaktiebolag, som hit förlade sin betydande tillverkning av tackjärn samt av koks med biprodukter. Järnvägsbolaget anlade nödiga förbindelsespår mellan Oxelösunds järnvägsstation och järnverkets område och förband sig att för all framtid ombesörja transporterna på dessa förbindelsespår, ävensom att sörja för isbrytningen för järnverkets hamn.

Bilden visar närbild på en av gripskoporna avsedda för malmlastning. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926. Den snabbt växande malmtrafiken gjorde behovet av ökade upplagsplatser alltmera gällande, och man beslöt att utföra en ny större kaj byggnad med stora upplagsmöjligheter, huvudsakligen avsedd för Grängesbergsbolagets egna malmsorter. Sålunda tillkommo år 1916 den 175 m. långa kajen nr 10 med 8,0 m. vattendjup, det omkr. 22000 kvm. stora upplags planet och 1 734 m. nya spår. Men anläggningarna visade sig icke ens nu kunna helt tillfredsställa de stegrade trafikmängdernas krav. Tätt återkommande arbetstvister talade också sitt tydliga språk om betydelsen av att, så långt sig göra lät, söka undgå beroendet av levande arbetskraft. Under inflytande härav tillkom år 1920 beslutet om anläggningen av en verklig jätteanordning på kaj nr 10 för utlastning av malm från vagn över upplag till fartyg. Denna anordning består av två huvuddelar: dels den på en höjd av 12,40 m. över vattenytan uppställda vagnvändaren med sina tillfarts- och uppställningsspår samt den tillhörande transportvagnen, dels en utefter hela upplaget rörlig brokran med transportvagn. Den lastade malmvagnen tömmer här sitt innehåll direkt i den elektriskt drivna vagnen, vilken i sin ordning lossar malmen utefter upplaget. Med denna kran och transportvagn, som överspänner hela det 175-m. långa och 125 m. breda upplagsplanet, omflyttas malmen till upplag eller direkt i båt eller också från upplag till båt. Genom dessa anordningar, som alla äro elektriskt drivna, kan från vagn till upplag eller båt utlossas en kvantitet av 400 a 500 ton malm pr timme. Med en personalservis på 7 man kan sålunda numera ett 3000 tons fartyg erhålla full last på cirka 8 timmar. Den levande arbetskraften har genom den beskrivna lossnings- och lastningsanordningen reducerats från omkr. 400 (tidvis 600) till omkr. 150 man. Anläggningen, som är en av de största i sitt slag i världen, har levererats av The Brown Hoisting Machinery Company och togs i bruk hösten år 1922.


Den övre bilden visar en vagnvändare för malmlossning. Kapaciteten var omkring 500 ton i tmmen. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926. Den nedre bilden visar brokranen. Kapaciteten var omkring 500 ton i timmen. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.


För att erhålla nödig drivkraft för hamnens maskinella anläggningar anlades en omkr. 60 km. lång högspänningsledning från transformatorstationen vid Sköldinge. Den totala längden av de i Oxelösund utförda kajbyggnaderna utgör 1150 m., av hamn- och kajspåren omkr. 11 800 m., av bangårdsspåren omkr. 4800 m. Byggnadskostnaden uppgår för kajerna till 1 600 000 kr., för spåranordningar och dylikt till 200 000 kr., för husbyggnader för hamntrafiken till 110 000 kr., för lastnings- och lossningsanordningar med undantag av den stora krananläggningen till 460 000 kr., för fyrbelysningar och diverse till 15 000 kr. samt för maskinella lossningsanordningar vid kaj nr 10 till 3 500 000 kr., summa 5 885 000 kr. I den mån exporten och hamntrafiken ökades, blev det också nödvändigt att ordna med bostadsförhållandena. För detta ändamål lät bolaget 1897 upprätta en stadsplan, vars gatuanläggningar hittills ha krävt en kostnad av c:a 365 000 kr. För ordnandet av vattenledningsfrågan måste, då intet vatten stod att få inom området, en 13 km. lång ledning byggas från Bränn - Ekeby. År 1905 fortsattes huvudledningen till Väderbrunn och är nu 20 km. lång. Samtidigt med vattenledning ha också avloppsledningar nedlagts i alla gator, betingande en anläggningskostnad av inalles 600 000 kr. Av den fordom mycket obetydliga lotsstationen vid Oxelösund har så vuxit fram ett livaktigt, välordnat municipalsamhälle med omkr. 3000 inv., allt en följd av hamnanläggningen och den över densamma förmedlade trafiken.

http://www.historiskt.nu/normalsp/tgoj/ofwj/ofwj_hamn.html